tämningen i soffgruppen hemma i Linköping är sammanbiten – deras dotter, syster, kusin har varit frihetsberövad långt hemifrån i snart två månader. Hon som aldrig varit utomlands tidigare. Oron är högst förståelig, mindre väntad är den påtagliga känslan av lättnad.
De vet var hon är. De tror att hennes avsikt var att resa till IS i Syrien, men hon stoppades.

Tack vare en omfattande insats från familj och släkt. Och tack vare den österrikiska polisen som grep 17-åringen efter bara några timmar.
– Myndigheterna i Sverige gjorde ingenting förrän vi kontaktade media. Vi ringde polisen, NOA, Säpo, Nationella samordnaren… Vi var sex personer som ringde runt. Hos Säpo satt jag och väntade med telefonen i över 20 minuter, sen lade jag på, säger flickans kusin.
Det var lördagen den 6 december, beskedet de möttes av överallt: ”ring tillbaka på måndag”. 17-åringens småsyskon lyckades lokalisera hennes telefon via tjänsten ”Hitta min Iphone”. De kontaktade själva österrikisk polis och skickade en bild av flickan. Och kort därefter greps hon på tågstationen Westbahnhof i Wien.

När hon greps hade familjen svävat i ovisshet i över tre dygn. Tidigt på onsdagsmorgonen hade flickan haft en tid hos tandläkaren. Mamman hörde att hon smög i väg innan de andra hunnit upp, efteråt hade de ett möte inbokat på skolan. Men hon dök aldrig upp. Hon svarade inte i telefon, meddelandena över appar som Facebook, Instagram, Snapchat lästes men lämnades obesvarade.
Något fick dem att förstå allvaret. Ändå hade varningssignalerna inte varit särskilt tydliga. För familjen kom det som en chock att flickan rest.
Kanske var det delvis därför de agerade så beslutsamt. Varför skulle hon som inte hade så många vänner och mest höll sig hemma plötsligt ge sig av utan att säga något?
Och så var det den där känslan som inte går att beskriva med ord. Det är något som inte stämmer.
Att höra dem berätta om flickans utveckling är ändå som att lyssna på ett eko från liknande samtal vi haft med förtvivlade tonårsföräldrar. Hur hon plötsligt blivit mer innesluten, börjat missköta skolan, stängt familjen utanför livet i sociala medier.

Borta var den fotbollsintresserade tjejen som hängde med kompisar och intresserade sig för musik och olika dj:s.
Klädseln hade också förändrats, men inte alls i den omfattning vi hört från familj och vänner till andra flickor som anslutit till IS. Heltäckande klänningar och slöjor och handskar på händerna är inte alls ovanligt i radikaliseringen.
– Hon hade jeans på sig sista gången jag såg henne, säger kusinen.
I höstas bad 17-åringen sin mamma att beställa en bok om islam, hon ville lära sig mer. En annan gång chattade hon med någon som besvarade frågor om religionen.
– Vad pratar ni om, ville mamman veta. Du kan bli vilseledd.
Mer än så var det inte, säger de. Likt de flesta tonårsföräldrar ville mamman inte lägga sig i för mycket.
Precis som i fallet med 17-åringen konstaterar europeiska säkerhetstjänster att radikaliseringsprocessen för unga ofta går mycket snabbt. Ibland tar förvandlingen bara några veckor och många av kontakterna knyts på nätet.
I 17-åringens mobil ska den österrikiska polisen hittat chatt-konversationer med personer knutna till IS. Loggarna kommer att användas som bevisning när åtalet tas upp i rätten den 25 februari.
I en anteckningsbok hittades även ett brev som flickan tros ha skrivit för att visa sin sympati för en ung man som åtalats misstänkt för att ha spridit IS-propaganda och uppmanat till terrorism via Twitter.

När den österrikiska polisen grep flickan på Westbahnhof i Wien var hon ensam. Polisen i Österrike tror att hon skulle möta någon där, men enligt hennes advokat har ingen sådan koppling gått att bevisa.
Hon säger att hon reste själv. Men enligt familjen hade hon varken pass, id-kort eller särskilt mycket pengar på kontot.
Till en början fick familjen veta att polisen inte hade stöd att hålla kvar flickan och de bad om tid. De befarade att flickan skulle ge sig av igen om hon släpptes. Mamman kontaktade bekanta i Österrike i hopp om att de skulle kunna hjälpa till, men avstånden var för långa.
Socialtjänsten i Linköping fattade ett beslut om omedelbart omhändertagande enligt LVU, lagen om vård av unga. Mamman bokade första biljett ner till Wien tillsammans med en väninna i tron om att hon skulle ta med sig dottern hem.
Men så blev det inte, de träffades en kort stund.
Efteråt var mamman mycket ledsen och orolig.
– Min lilla flicka vill bara komma hem, berättade hon över telefon från Wien.
In i det sista var frågan öppen. Men så kom beskedet, den österrikiska polisen hade fått fram tillräckligt med bevis för att misstänka att flickan anslutit till IS, de ville få henne utlämnad till Sverige. När det stod klart att flickan inte är misstänkt för något brott här eftersom det i dagsläget inte är olagligt att stödja eller ansluta sig till en terrorgrupp, beslutade Österrikiska myndigheter att gå vidare med en egen utredning.
– Hon hade otur, familjen kontaktade österrikisk polis men hade inte en tanke på att hon skulle misstänkas för brott. Det kan vara svårt att förstå som svensk men här är det tillräckligt att vara på väg till Syrien för att räknas som medlem i ISIS, säger flickans försvarsadvokat Dr. Wolfgang Blaschitz.

Han har försvarat många österrikiska unga kvinnor eller flickor anklagade på liknande grunder, de har friats från misstankarna eftersom det inte räcker att gifta sig med en IS-terrorist för att anses som ansluten till terrorgruppen.
Svenskan är åtalad misstänkt för deltagande i terrororganisation. Den 25 februari hålls huvudförhandling och advokaten är säker på att hon får resa hem till Sverige efter det – oavsett om hon finns skyldig eller inte.
– Hon är ung, tidigare ostraffad och det är inget brott i Sverige, hon kommer att släppas efter rättegången. Mitt mål är att avsluta den här mardrömmen för henne och familjen så snart som möjligt, säger Wolfgang Blaschitz.
Enligt försvarsadvokaten har polisen ingen omfattande bevisning. Men det faktum att hon lämnade familjen utan att säga något, tillsammans med att man hittat IS-propaganda i hennes telefon och meddelanden i grupper på sociala medier som kan tolkas som att hon var på väg till Syrien, kan räcka för att fälla henne.
Flickan nekar till alla anklagelser, hon säger att hon redan hade bestämt sig för att resa tillbaka till Sverige när hon greps.

Hon önskar så klart att dottern kommer hem så snart som möjligt och får hjälp – att hon får återgå till skolan och leva ett normalt tonårsliv. Men hon skulle inte ha agerat annorlunda om hon vetat att hennes dotter skulle bli misstänkt för brott.
– Det var den enda lösningen för att inte förlora henne.

I mitten av januari reste mamman och kusinen till Österrike för att träffa 17-åringen. De första korta besöken skedde bakom glas, men efter fyra dagar i Wien fick de möjlighet att träffa henne ordentligt under en timme.
– Det kändes bra att få krama min dotter, men det var också jobbigt – känslosamt. När timmen var över var vi tvungna att säga hej då och hon fördes bort igen, säger mamman.
Hon berättar att dottern mår mycket dåligt, hon känner sig ensam, har svårt att sova och får inte alltid komma ut från sin cell om dagarna.
Flickan var mycket förtegen om allt som hänt.

I Sverige har åklagaren Krister Petersson inlett en förundersökning om misstänkt människohandel, misstanken är att någon försökt rekrytera flickan.
– Eftersom hon inte är här finns det inte så mycket vi kan göra i dagsläget. Vi har tagit vissa saker i beslag som analyseras men det finns ingen misstänkt person här i Sverige i dagsläget, säger han.
Han har också skickat en ansökan om rättshjälp till Österrike men ännu inte fått svar.

Familjen har under hela den här tiden varit mycket öppen och berättat om allt som hänt, men de är rädda och vågar inte ställa upp på bild.
De senaste månaderna har de mött ett hat de inte tidigare utsatts för. I kommentarer till artiklar på nätet har det ifrågasatts om flickan ”verkligen är svensk”.
– Vad är det för skillnad på ”svensk” och ”svensk”, är vi inte alla bara människor, undrar kusinen.

Läs också: Oisín Cantwell: Terrorist eller brottsoffer?

Läs också: Så rekryteras unga svenskar till IS

Reporter

Reporter

Reporter

Vet du mer? Tipsa oss på granskning@aftonbladet.se